Att leta hus är lite som att vara med i Sagan om Guldlock och de tre björnarna

Det ena är för stort, det andra är för litet,

Det tredje är för dyrt och det fjärde för slitet....

Vi prövar oss fram genom de flesta prisklasser (naturligtvis finns det en ÖVRE gräns) och de flesta områden, men än så länge det hus vi fastnat mest för det gick upp EN MILJON i budgivning.... galet !

Tillslut kommer vi nog hitta ett hus som passar både plånbok och hjärta, sedan får vi se när. Får nog börja räkna med att mellanlanda i en lägenhet i värsta fall även om vi helst hade velat undavika det.

Så där har ni en liten uppdatering. När Guldlock och de femtioelva husen slutar lyckligt börjar väl Vargen och de tre grisarna.... då vi huffar och puffar och blåser för att se om huset stå kvar ... (dvs ringer en besiktningsvarg som gör det åt oss  he he he)

Appropå guldlock ....

Det här med att ha barn....

Det är ju det jobbigaste och mest fantastiska man får vara med om, man river sitt hår och gråter av ångest ibland, men den kärleken man känner, den liknar inte något annat. Det är inte bara kärlek utan en djurisk instinkt att skydda och ta hand om det lilla liv man varit med om att skapa.

Med det sagt... jag tror inte jag hade varit olyckligare om jag inte haft barn.

Jag kan inte leva utan vår Emil, men innan han kom var ändå inte mitt liv tomt. Hade vi inte kunnat få barn hade det varit en sorg, men hade vi bestämt oss för att inte skaffa barn hade vi fyllt livet med annat.

Det finns fortfarande en otalad självklarhet att man ska skaffa barn om man varit tillräkligt länge i en par-relation, men det är faktiskt inte självklart och man ÄR inte en dålig person om man väljer att inte skaffa barn. Du blir inte automatiskt olyckligare som person om du VÄLJER att inte skaffa barn.

Ändå är det som om andra ser ner lite på dem som väljer att vara par utan barn. Personligen kan jag tycka att de som "väljer bort" barn tänkt till lite bättre än de som t.ex skaffar barn för att hålla ihop ett förhållande.

Om du då skaffar barn, slipper du de smått frågorna ? Noup... då väntar sig folk att man inte ska ha bara ett barn utan två. Man är en dålig mamma / pappa om man inte ser till att det stackars barnet inte får syskon. Barnet kommer helt klart få men och må dåligt utan just syskon.

Folk MÅSTE sluta dömma sina medmänniskor, egentligen vad det gäller allt, vi kan inte bestämma vad som är rätt för andra baserat på våran erfarenhet. 

Jag tycker det är helt okej att diskutera frågan, jag har själv inga problem att tala om för dem som frågar oss att vi ärligt talat inte har bestämt oss ännu.  

Alla kan inte få fler barn.

En del har haft en otroligt jobbig graviditet.

Andra har haft en tuff start med extrem sömnbrist eller/och gått igenom andra svårigheter.

Det är faktiskt INGEN annans beslut och INGEN annan har rätt att komma med onödiga och negativa åsikter om avsaknaden av barn eller syskon.

Lite söndagstankar efter en helt fantastisk helg med min enda son som kanske får syskon eller kanske inte.

Då var det egentligen bara en tidsfråga, i höst lämnar vi detta fina lilla hus till ett pensionerat par.

Det har gått snabbt, budgivningen gick över förväntan och två dagar senare hade vi skrivit på papper. Vi hade lite tur och lite förstånd också får vi väl säga, det är verkligen läge att sälja nu.

Det som är lite mer oroande är att det kanske inte är bästa läget att köpa, det budas på rätt friskt och vi har redan förlorat en budgivning som gick långt över marknadsvärde.

Hittar vi inte ett hus som känns okej, så får vi nog försöka hyra något i närheten här och hålla tummarna för att hyresmarknaden är liiiiite bättre.

Det tar på krafterna att fixa, dona, sälja och leta nytt. Därför blir det lite skralt med inläggen, men jag ska försöka bättra mig.

I helgen var vi på bröllop, ett helt fantastiskt bröllop och i slutet av månaden ska vi på ett till.

Jag älskar verkligen bröllop, så denna sommaren med tre inbokade kommer bli magisk.

Kram på er allihopa !

Lite gladare och mindre bitter idag, dock hemma med förkylning och huvudvärk,  orken försvann igår totalt och vaknade upp sliten som jag vet inte vad.

Har iof haft en förkylning på gång och valt att ignorera den mitt i husfix och allt, så det var inte helt oväntat.

Det var dock inte det jag skulle skriva om idag!

Jag fick i förra veckan skriva ett par små rader i söta Natalias blogg , jätteroliga frågor och svaren hittar ni här. En av frågorna var om jag hade velat vara en storbloggare och den fick mig att fundera kring fenomenet storbloggare/kändisbloggare.

Visst hade det varit roligt att ha bloggen som en sido-inkomst och visst hade man fått ett bekräftelse-behov stillat av att ha flera tusen följare / dag, men det är inte därför jag skriver.

Detta är min lilla offentliga dagbok där jag ibland vill få ur mig gnäll och åsikter, jag vill få lite uppmärksamhet och bekräftelse och jag vill kunna hjälpa andra att känna sig mindre ensamma, mindre konstiga genom att dela med mig av allt operfekt i mitt liv samt en del små visdomar jag samlat på mig på mina 35 år.

Jag har dessutom träffat många riktigt härliga människor genom bloggandet och det är det roligaste av allt. De bloggträffar som varit bäst är de mest opretantiösa, de där det inte spelar någon roll om du har 2 läsare eller 5000st. Jag kan ärligt talat störa mig på när det frågas om läsarantal, mest för att jag tycker att träffarna ska handla om människorna bakom bloggen och inte själva bloggen eller företagen kring.

Jag förstår att en del eventbolag vill ha bloggare med många läsare för att då sponsrar större företag goodiebags och annat, men ärligt talat blir det tröttsamt och ofta jäkligt ytligt. Många större bloggar visar bara upp en perfekt yta och blir sällan personliga på riktigt, vilket för mig blir tråkigt och ger fel budskap till alla andra.

"Oh kolla mitt perfekta vita hem och mina perfekta barn i märkeskläder, jag är hemma-mamma med senaste vagnen för 15 000kr som återbrukar makaroner till vaser och gör ekologiska cupcakes utan kaloriet.....

Gah TRÖTTSAMT ingen kan leva så  !!!!

Så nu har jag det sagt!

Jag är fullkomligt nöjd med min lilla lilla blogg, så länge någon där ute tycker den är värd att läsa, ger dig ett skratt, en fundering eller ett gott råd.

Kram på er alla som tittar in från små-bloggerskan !

Idag vaknade jag med ont i halsen och igenkorkad näsa.... Inte på topp med andra ord.
Ändå har jag städat, gjort mat, bakat paj, försökt hålla mamma från köket samtidigt som jag badat och lekt med min övertrötta son... Har varit jobbigt perfekt och duktig idag.. Och så klart brast det.

Jag behöver inga presenter, men att få sitta ned en stund och känna att det är mammornas dag idag hade varit mysigt.
Vi har dock haft mycket nu med huset, men blev bara så ledsen och besviken.

Jag har väldigt få dåliga dagar nu för tiden, men idag råkade vara en av dem och lite dum känner jag mig, för jag vet ju egentligen bättre än att vrida utochin på mig själv när jag inte orkar.
Det finns inga perfekta människor och alltså inga perfekta mammor. Det finns världens bästa mamma och henne har jag och hon är bäst utan att vara perfekt!!! ?